Djurens Rätt har publicerat en ny rapport som granskar hästvärlden, denna gång med ridhästar i fokus. Den heter ”Älskade hästar” och titeln anspelar på en slags paradox som upptäcktes i samband med granskningen – hästarna ses ofta som älskade familjemedlemmar samtidigt som de behandlas som verktyg och inte utifrån sina egna behov.
Djurens Rätt skriver: ”Den här rapporten visar på hästarnas verkliga behov och kan konstatera att det inte räcker med att vara älskad för att ha ett bra liv.” Bland annat rekommenderar man att hästar hålls i lösdrift, något som kommenteras av Ridsportförbundets ridskoleansvariga i Skånskan:
- Ridskolor ska ligga nära staden för att barnen och ungdomarna ska kunna ta sig dit. Då är det svårt att införa lösdrift eftersom det kräver tillgång till stora betesmarker i anslutning till skolan. Vi måste tänka på både barnen och hästarna, det går inte att sätta det ena före det andra.”
Men lägg av, så länge det är barnens nöje som ställs mot hästarnas välbefinnande så är det helt naturligt att sätta det ena (det senare) före det andra. Och vad är det som säger att betesmarkerna måste vara så väldigt stora (under terminerna)? Ska man ha hästar ”nära staden” så får man väl leta upp en lämplig yta och finns det ingen så får man väl låta bli. Det kan väl bli en logistikfråga istället?
Jag tycker att man viftar bort möjligheterna att ge hästarna ett bättre liv alldeles för lättvindigt. En sådan attityd förlorar både hästarna och hästfolket på. Men jag hoppas och tror att många tar till sig av kritiken – och vet att det finns många hästmänniskor som sedan länge ifrågasätter dagens hästhållning, för att inte tala om ”sportsmanship”. Både dopning med helt otillåtna substanser och hästar som tävlas alltför tidigt efter veterinärbehandling är ex. på heta potatisar i ridsporten just nu.
Arkiverad under: Djurens situation, Djurskydd, Organisationer, Ridsport | Taggad: Djurens Rätt, Hästhållning, Ridhästar, Ridskolor, Ridsport
